Mötesreferat

Möte med regeringen

Kära WASH-Sweden vänner,

WASH-S utbad sig under hösten 2015 ett möte med lantbruksminister Bucht för att diskutera saltfrågan och igår 7 mars 2016 fick vi företräde för statssekreterare Elisabeth Bachteman biträdd av Katarina Wahlberg, Näringsdepartementet. Från WASH-S deltog Erik Persson, Lena Hulthén och undertecknad Mattias Aurell.

Vi hade fått 30 minuter så vi gjorde varsin 5 minuters föredragning om hypertoni, salt och samhällsekonomi. De utmynnade i vårt krav att SLV ska få uppdrag och resurser – 2 miljoner per år – för att initiera och driva förhandlingar som ska leda till ett partnerskap mellan myndigheter och livsmedelsindustri om att sänka saltet i sina produkter som i Norge och Danmark. Efter våra föredragningar följde en livlig diskussion.

Vi tror att budskapet gick fram – det var en mycket trevlig stämning på mötet och även om det var kort kände vi det meningsfullt. Nu har WASH-S baxat saltfrågan ända upp på regeringsnivå så nu kommer vi inte längre. Men än har vi inte sett några konkreta förslag så kanske är det för tidigt att ropa hej … vi får hålla på ett tag till men nog känns det lite som att vi håller på att komma ikapp de andra nordiska länderna!

Bästa hälsningar till er alla 8 mars 2016!

Mattias Aurell

Text – februari 2014.

SBU kommenterar och sammanfattar utländska medicinska kunskapsöversikter. SBU granskar översikten men inte de enskilda studierna.

SBU Kommenterar – utländska kunskapsöversikter presenterade på ett enkelt sätt.
Mindre salt ger lägre blodtryck
Det finns vetenskapligt stöd för att minskat intag av salt leder till en blodtryckssänkning. Sänkningen av blodtrycket är större hos personer med högt blodtryck men visar sig även hos personer med normalt tryck. Resultaten skiljer sig inte åt mellan kvinnor och män. Detta talar för att en minskad mängd salt i maten skulle kunna leda till positiva hälsoeffekter för hela populationen. Kunskapsöversikten om salt och blodtryck som SBU kommenterar är från Cochrane Collaboration och publicerades 2013.
Enligt Livsmedelsverket äter vi i Sverige ca 10–12 gram salt per dag, det vill säga ungefär 2 teskedar. Det är dubbelt så mycket som det rekommenderade dagliga intaget på 5–6 gram. En nackdel med ett högt intag av salt är att det kan vara en bidragande orsak till högt blodtryck (hypertoni).
Högt blodtryck drabbar i genomsnitt var fjärde människa i världen, vilket gör det till en av vår tids största riskfaktorer för folksjukdomar som stroke, kranskärlssjukdom och hjärtsvikt. Det ökar även risken för njursjukdom och demens.
Kontaktperson: Marie Österberg, 08-412 32 92, osterberg@sbu.se

Artikel i vaskulär medicin
Saltfrågan på nytt aktuell.
En ny studie publicerad i den ansedda New England Journal of Medicine (PURE studien) vill nu göra gällande att ett högt saltintag – dubbelt mot dagens rekommenderade – inte alls är så farligt. PURE studien är en stor och ambitiös studie som letts av en kanadensisk forskargrupp. Den belyser saltintaget i en rad länder framför allt inkluderande Kina och Indien men också till en mindre del Sverige och västvärlden. Slutsatsen är att dagens höga saltintag inte medför ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och stroke medan såväl ett högre som ett lägre intag medför ökad risk och de varnar därför för riskerna med att äta för litet salt!

Studien lider tyvärr av två betydande svagheter. Den första är sättet att mäta saltintag. Bästa metoden för det – sedan lång tid tillbaka – är att mäta salt i dygnsmängd urin eftersom salt som tas in lämnar kroppen med urinen med några timmars fördröjning. Nu lämpar sig insamlandet av dygnsmängder urin inte för epidemiologiska studier som den aktuella – det är för omständligt. Genom att mäta saltkoncentrationen i den första kastade morgonurinen anser författarna sig kunna uppskatta saltintaget. Sambandet är dock svagt på gränsen till obefintligt så vad individerna egentligen får i sig av salt är osäkert och resultaten kan verkligen ifrågasättas.

Den andra svagheten är att gruppen med lågt saltintag enligt deras mätmetod – mindre än 6 gram per dag – och som synes ha en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och stroke inte är större än knappt 5 % av materialet. Då kan ovidkommande faktorer lätt smyga sig in. I artikeln diskuteras också den viktigaste av dem alla nämligen att sambandet i själva verket är tvärtom så att det är sjukdom av olika andra orsaker som orsakar ett lågt saltintag och inte lågt saltintag som orsakar hjärt-kärlsjukdom och stroke! Detta är utan tvekan en invändning som helt kan kullkasta slutsatserna i lågsaltgruppen. Det känns angeläget att påpeka att tolkningen av resultaten av artikel författarna och däribland Annika Rosengren att vi äter ”lagom” med salt i Sverige är en överdrift som inte bevisas av den aktuella studien.

Vad alla är ense om är att högt blodtryck är ett problem i hela världen och att det är den dominerande riskfaktorn för hjärt-kärlsjukdom och stroke. I Sverige har enligt SBU mer än en fjärdedel av vuxen befolkning – över 20 års ålder – förhöjt blodtryck. Eftersom högt blodtryck är ovanligt bland yngre betyder det att var och varannan av de äldre har högt blodtryck. Det är också bland de äldre vi finner ökad hjärt-kärlsjukdom och stroke. Alla är också ense om att dagens saltintag i befolkningen är dubbelt mot gällande rekommendation på högst 6 gram per dag som baseras på WHOs internationellt accepterade rekommendation.

Sambandet mellan högt saltintag och blodtryck är väldokumenterad i så motto som att ett sänkt intag alltid sänker blodtrycket. Det har inte minst visats i en elegant studie av Melander och medarbetare från Malmö för flera år sedan. Det viktiga är att mindre salt sänker blodtrycket hos alla men givetvis inte lika mycket. De med högt blodtryck sjunker mer än de med ett mer normalt tryck och känsligheten för salt mellan individer kan variera mellan individer.

Den nya PURE studien är inte på något sätt ett ”grundskott” för uppfattningen att överskottssaltet i kosten har skadliga effekter. Den visar ju faktiskt att så är fallet men vill också hävda att lågt saltintag ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och stroke och varnar för att minska saltet i kosten. Det menar vi är en allvarlig övertolkning av resultaten i studien. I samma nummer av New England Journal of Medicine finns en annan artikel av Mozaffarian et al publicerad där man beräknar att 1 av 10 dödsfall i cardiovaskulär sjukdom orsakas av ett för högt saltintag helt linje med vår uppfattning om saltets farlighet.

Ansträngningar för en bättre kardiovaskulär folkhälsa bör i själva verket koncentreras på att få ner saltet i kosten. Eftersom närmre 80 % av det salt vi får i oss kommer från livsmedelsindustrins saltade produkter – bröd, ost, charkuterier, chips, mm – och från dagens myckna uteätande bör intresset fokuseras på att åtgärda dessa förhållanden. Dessbättre råder i Sverige och andra västländer en ökande insikt om saltets roll för folkhälsan. En internationell organisation World Action on Salt and Health (WASH) har varit starkt pådrivande i detta arbete.

Referenser
•    Andrew Mente med flera. Association of Urinary Sodium and Potassium Excretion with Blood Pressure. New England Journal of Medicine 2014; 371: 601–611.
•    Martin O’Donnell med flera. Urinary Sodium and Potassium Excretion, Mortality, and Cardiovascular Events. New England Journal of Medicine 2014;371: 612–623.
•    Dariush Mozaffarian med flera. Global sodium consumption and death from cardiovascular causes. New England Journal of Medicine 2014; 371: 624–634.

För WASH Sweden i september 2014.
Mattias Aurell prof em  njurmedicin Göteborgs Universitet
Erik Persson prof em  fysiologi  Uppsala universitet
Lena Hulthén prof  klinisk näringslära  Göteborgs Universitet
www.washsweden.se

Lyckat saltmöte på Livsmedelsverket den 23 mars 2011

Vi äter som bekant för mycket salt i Sverige i dag och det oroar Livsmedelsverket (SLV). Saltintaget är ca 2-3 gånger större än det rekommenderade och det orsakas av alltför saltad industrimat och ett saltat uteätande. Den nystartade nätverket WASH Sweden – uppkallad efter World Action of Salt and Health i London – ser som sin uppgift att informera om salt i kosten och skadeverkningar av ett högt saltintag.

SLV och WASH Sweden anordnade gemensamt ett saltseminarium i Uppsala 23 mars för att dra upp riktlinjer för den fortsatta saltbekämpningen. Seminariet organiserades av enhetschefen på SLV Anette Jansson och professorerna Erik Persson från Uppsala och Mattias Aurell från Göteborg (som skriver dessa rader). Inbjudan hade gått ut till organisationer och branschföretag i livsmedelssektorn och ett fyrtiotal representanter mötte upp.

Generaldirektören på SLV Inger Andersson inledde seminariet och underströk att arbetet mot översaltad mat måste intensifieras. SLV har arbetat med frågan under många år och införandet av salt i nyckelhålsmärkningen för några år sedan var ett uttryck för det (tyvärr ingår inte salt i märkningen av charkuterivaror som är en stor saltkälla i de flesta hushåll – min anm.) och SLV driver frågan inom EU. Där är frågan mycket aktuell för saltet är ett problem i de flesta länder i Europa och världen i övrigt för den delen.

Vi behöver alla något salt i vår kost men inte på långa vägar så mycket som vi tror – det räcker med ½ gram per dag medan högsta rekommenderade hälsosamma intag är ca 6 gram och vårt medelintag idag är ca 12 gram – utrymme för en reduktion av intaget finns onekligen. Det råder i dag närmast total enighet om att ett överdrivet saltintag är en viktig faktor för uppkomsten av högt blodtryck som ju är den största riskfaktorn för hjärt-kärlsjukdom, stroke och njursjukdom. Tunga aktörer som Institute of Medicine i USA och American Heart Association har nyligen krävt att salt i kosten reduceras – en uppgift för myndigheterna!

Högt saltintag orsakar högt blodtryck på många sätt men i centrum står njurarnas saltutsöndrande förmåga. Klarar inte njurarna av att utsöndra allt saltet expanderas kroppsvätskorna, hjärtarbetet ökar och blodtrycket stiger och det hjälper till att pressa ut salt och vatten i njurarna – balansen återställs. Erik Person diskuterade de renala mekanismerna och påpekade att ett högt saltintag i sig försämrar saltutsöndringen i njurarna. Det reducerar NO halten i njurtubuli som är nödvändig för utsöndringen och därvid ökar saltupptaget – en ond cirkel som bara kan kapas med ett lägre saltintag.

En höjdpunkt på seminariet var ett föredrag av professor Heikki Karppanen från Helsingfors. Han är en av arkitekterna bakom den finska saltpolitiken. Den skiljer sig radikalt från andra länders och kan beskrivas som ett ”stort kliniskt experiment”. Finland led under efterkrigstiden av en abnormt hög kardiovaskulär sjuklighet och åtgärder var av nöden. Efter långa diskussioner införde myndigheterna i början av 1990-talet bestämmelser om gränsvärden för salt i livsmedel och om de överskreds skulle det klart framgå av förpackningen. Industrin anpassade sig snabbt utan att allmänheten klagade och livsmedlens hållbarhet försämrades inte heller. Sedan åtgärderna infördes visar det sig att medelintaget av salt sjunkit från 14 till 8 gram per dag, medelblodtrycket med 10 mm Hg och dödligheten i stroke med 60 procent i åldrarna under 65 år. Karppanen menade att den förbättrade sjukligheten till övervägande delen berodde på det reducerade saltintaget. Det finska experimentet finns väl beskrivet i ett antal artiklar som lätt kan Googlas fram!

En viktig aspekt är att mindre salt sänker blodtrycket hos alla och att det sålunda inte är bara de med högt blodtryck som har glädje av mindre salt utan att alla har det. Mindre tryck i systemet är bra för alla för det minskar slitaget på kärlsystemet och den därmed sammanhängande sjukligheten. Salt i kosten är i själva verket en folkhälsofråga av första ordningen. Olle Melander från Malmö gav en utmärkt översikt över triaden salt – blodtryck – sjuklighet och de vinster som kan uppnås. Aktuella studier anger att minskad sjuklighet i hjärt-kärlsjukdom och stroke kan uppgå till 25-30 procent med en saltsänkning av bara 3 gram per dag – en enastående folkhälsoaspekt av en enda åtgärd!

Att saltintaget i genomsnitt verkligen uppgår till ca 12 gram per dag har Lena Hulthén och medarbetare i Göteborg visat. De har undersökt intaget hos unga och medelålders män och kvinnor och finner ett intag i denna storleksordning hos alla – möjligen har kvinnor ett något lägre intag. I en av studierna framgick det att de som äter mer smörgåsmat och annan snabbmat har ett högre saltintag än de andra och det visar på en av orsakerna till det stora saltintaget – det omfattande uteätandet. Den andra stora faktorn är industriproducerad mat för hemmabruk som bröd, ost, charkuterier och frukostflingor.

Tre representanter talade om industrins arbete med salt i livsmedel – Sampsa Haarasilta från Fazer, Latifa Lindberg från Unilever och Elisabet Rytter från Livsmedelsföretagen. Industrin är väl medveten om sitt ansvar för det höga saltintaget och arbetar aktivt med frågan. Det finns dock många hinder på vägen som t.ex allmänhetens smakpreferenser. Salt mat är läcker tycker många och efterfrågar det. Det finns många aktörer på marknaden och ett enskilt företag kan tappa marknadsandelar om det går i bräschen med saltreduktion. Alla tre efterlyste en opinion från allmänheten om saltlåga livsmedel för då skulle industrin svara upp till efterfrågan – det var de alla ense om! Det blir då en uppgift för SLV och WASH Sweden att driva på allmänhetens opinion.

Anette Jansson från SLV som ledde den livliga avslutande diskussionen kunde räkna in tre konkreta förslag om det fortsatta arbetet. Det första och viktigaste är att undersöka på högsta juridiska nivå om inte enskilda länder inom EU kan införa lokala regler för salt i livsmedel. Deltagarna syntes eniga i att myndighetsbestämmelser som i Finland är den effektivaste vägen att nå resultat. För det andra tillsattes en kommitté som leds av SLV för att ta fram verkligt konkreta förslag över hur saltfrågan fortsättningsvis ska hanteras och rapportera till ett nytt möte inom ett års tid. För det tredje framfördes att även handeln har ett ansvar och bör annonsera och presentera saltlåga livsmedel på hyllor och kyl- och frysdiskar på ett sätt som gör att allmänheten hittar varorna i butikerna.

Avslutningsvis noterades från flera håll en tillfredsställelse över att SLV har ”satt ner foten” i saltfrågan och att nu ett intensifierat och strukturerat arbete håller på att ta form. Och det är inget dåligt resultat av seminariet!

Vid pennan  —  Mattias Aurell.